Femtio år och tusentals körkort

Nils "Nisse" Erlandsson började sin bana som trafikskolelärare redan 1952, 23 år gammal, i sin hemstad. Efter tre år på trafikskolan i Borlänge och ett år på Borlänge Tidning, så fick han genom en bekant reda på att Ekbloms Bilskola i Sala var till salu. Hans bekant, som drev en däckfirma i staden, hade blivit ombedd att ta över bilskolan. Men eftersom han inte ansåg sig kunna något om trafikutbildning kontaktade han Nisse.

Den 1 augusti 1956 överläts bilskolan på Nisse och hans svåger och Nisses Bilskola bildades. Det första året var man kvar i de gamla lokalerna, från Ekbloms tid, på Kungsgatan 7. Men redan 1957 flyttade de till huset på Bergslagsgatan där man håller till än idag. På den tiden fanns två trafikskolelärare, Nisse och ytterligare en anställd, samt en kontorist på Nisses Bilskola.

Med på köpet fick de två utbildningsbilar, Volvo PV 444, samt två motorcyklar. Men eftersom kravet på att det skulle finnas rattväxlade bilar att övningsköra i var stort, så byttes en av bilarna ganska snart ut mot en splitter ny Opel Rekord av 1957 års modell. Redan på den tiden var bilarna specialutrustade och hade dubbelkommando.

Nisse bytte utbildningsbilar i stort sett varje år för att alltid ha det senaste. Ibland gick han ihop med de andra två bilskolorna i trakten för att få ett bra pris från tillverkaren. Som när Nisses tillsammans med Heby och Sala bilskolor köpte in en varsin ny Volvo Amazon. Under många år körde man med tre bilar i trafikskolan. I början av 90-talet utökade man till fyra bilar och idag finns fyra manuellt växlade bilar samt en automatväxlad bil till elevernas förfogande.

Idag drivs Nisses Trafikskola av Anders Antonsson. Han började arbeta för Nisse redan i mitten av 80-talet och när Nisse bestämde sig för att dra sig tillbaka 1995, så tog Anders över.

TUSENTALS ELEVER OCH MÅNGA MINNEN

Nisse, som under sina 42 år som trafikskolelärare har utbildat mer än 5 000 elever, har många minnen förknippade med dem. Bland andra minns han den man som var den siste att köra upp medan det fortfarande var vänstertrafik och som underkändes. Det var naturligtvis inte så trevligt, men han var desto stoltare över att senare vara den förste att köra upp efter omläggningen till högertrafik och godkännas.

Ett annan händelse utspelar sig under 60- eller 70-talet. Det är kvinnan som ska köra upp och är mycket nervös. Kvinnan och inspektören sätter sig i bilen. Kvinnan startar, lägger i ettan och kör rakt in i en stolpe som står framför bilen. Bilen får motorstopp, kvinnan startar igen och gör om samma sak. När hon för tredje gången kör in i stolpen bestämmer sig inspektören för att underkänna henne. Nisse frågar henne efteråt varför hon kört framåt istället för att lägga i backen och backa ut från parkeringsplatsen. Hon svarade: - Men jag brukar ju alltid lägga i ettan när jag kör ut från parkeringen utanför trafikskolan. Efter ytterligare några körlektioner klarade även den kvinnan uppkörningen.

Samma inspektör gjorde sig även känd för att ha genomfört den absolut kortaste uppkörningen som Nisse varit med om. Normalt sett tog uppkörningen cirka 20 minuter på den tiden, men när hans brorsbarn skulle köra upp, så körde de runt kvarteret och var tillbaka redan efter 3 minuter. Nisse trodde naturligtvis att brorsonen hade kuggats, men inspektören sa bara att: - Den här, han kan köra bil!

Den äldsta elev som Nisse har haft var kvinnan i 75-årsåldern som slagit vad med sin syjunta om att hon skulle ta körkort. Hon tog lektioner i över ett år, men klarade uppkörningen och sa att det hade varit det roligaste hon varit med om. Hon vann vadet och körde sedan runt sina syjunteväninnor i den nyinköpta bilen.

HÖGERTRAFIKOMLÄGGNINGEN STOR UTMANING

En stor händelse för alla trafikskolor i Sverige på 60-talet var naturligtvis omläggningen till högertrafik. Trots att en folkomröstning 1955 sade nej till högertrafik så tog riksdagen 1963 beslut om att omläggningen skulle genomföras 1967. Vänstertrafiken ställde inte till några problem förrän bilismen på allvar började expandera och trafiken blev allt mer internationaliserad. Då uppstod kravet på en anpassning till det trafiksystem, som var det dominerande på den europeiska kontinenten. Även trafiksäkerheten var ett skäl till att gå över till högertrafik. Bilarna i Sverige hade ratten på vänster sida, precis som idag, vilket gjorde det svårt att göra säkra omkörningar.

För trafikskolorna innebar detta att utbildningarna måste göras om. De största svårigheterna låg i att alla regler plötsligt blev spegelvända. Vänsterregeln blev högerregel och den tidigare så enkla vänstersvängen blev mycket mer besvärlig. I Sala fokuserade man mycket på att omläggningen skulle gå så olycksfritt och säkert som möjligt till väga. Trafikskolorna ordnade särskilda kurser och körlektioner för de som redan hade körkort, men som kände sig osäkra i trafiken efter omläggningen.

En vän till Nisse slog vad med honom om en middag om att högertrafikomläggningen skulle öka antalet olyckor. Nisse satte emot, och vännen förlorade vadet. Olycksstatistiken försämrades inte och troligen berodde detta på att det allmänna intresset för och kunskapen om trafik överlag ökade under den här perioden.

MYCKET HAR FÖRÄNDRATS

När Nils "Nisse" Erlandsson började jobba som trafikskolelärare i Borlänge 1952 så kostade en körlektion 7-8 kr. Det låter lite, men faktum är att om man räknar om till dagens penningvärde så blir det bara billigare och billigare att ta körkort. Mycket har förändrats sedan dess. Förr var det mest äldre personer som tog körkort. Nisse som då var i 25-årsåldern utbildade ofta 50-åriga män, för på den tiden var det fortfarande flest män som tog körkort. Idag är de flesta elever på trafikskolan 18-20 år och det är lika många kvinnor som män.

En annan stor förändring är synen på vad själva utbildningen ska innehålla. Före 1968, då en stor omläggning av trafikskoleutbildningen gjordes, lades stor vikt vid den tekniska utbildningen. Eleven skulle kunna allt om tjänstevikter, maxlaster och differentialväxelns funktion. Och när det gällde körtekniken var det just körteknik man fokuserade på. Idag lägger man mer vikt vid elevens totala förmåga att klara trafiken, medtrafikanterna och alla störningar som kan uppstå.

På 50-talet gick man på trafikskola för att lära sig köra. Men det var många gånger lika mycket en social företeelse som en utbildning. Man träffades och hade roligt på lektionerna. Privat övningskörning förekom inte i någon större utsträckning. Idag övningskör många privat och går bara några lektioner på en trafikskola, eller kanske bara en teorikurs. Det blir naturligtvis mycket billigare, men frågan är om det gynnar trafiksäkerheten?